I 37-gradig lutning fixar pistmaskinsföraren Andreas Käll världsklassförutsättningar i Lugnets backhoppningsanläggning.
— Klart att det är speciellt att jobba i backen. Men det är riktigt häftigt, säger Käll.
Kommande veckoslut kommer att bli intensivt för personalen som preparerar spår och hoppbackar på Lugnet:
— Vi har fyra personer som jobbar i spåren och i hoppbacken. Andreas Käll kommer att köra pistmaskinen för att preparera hoppbacken och tävlingsspåren. Men vi behöver ju köra upp fler spår detta för såväl motionärer som elitåkare och serviceteamen som vill ta sig ut i våra andra spår samt testa skidor på Lugnet. Och vi håller på att träna upp flera för att vi ska vara en bredare grupp med pistmaskinsförare fram mot VM 2027, säger Jonas Boström, verksamhetschef på Lugnet, Falu Kommun.
Men hur är det egentligen att jobba med att tävlingspreparera underbacken på Lugnet?
— Jaaa, det går upp och det går ner. Haha! Nej det är klart att det är speciellt. Lutningen i underbacken är 37 grader. Pistmaskinen är av samma modell som vi kör längdspåren med, med tillägget att det är en vinsch och en vajer som drar maskinen upp för underbacken, säger Andreas Käll som jobbade med prepareringen av hoppbackarna även under VM 2015.
Tävlingsprepareringen av hoppbacken tar omkring en timme i pistmaskinen, men efter detta ska den efterprepareras med granris och linjer allt för att skapa optimala förutsättningar för såväl hoppare, domare som publik både vid tv:n och på plats på Lugnet.
Och tävlingsspåren för längdåkning då; hur ser det arbetet ut?
— Där har vi kontinuerliga diskussioner med tävlingsledningen utifrån förutsättningarna framför allt vad gäller nederbörd. Men om det inte ska komma någon snö så går jag ut vid omkring 21-tiden och sedan kör jag i tre-fyra timmar för att skapa optimala förutsättningar för åkarna. Men om det väntas nederbörd så är jag stand-by och då kan det i stället bli att man sticker ut vid fem-tiden på morgonen, säger Andreas Käll som har sin bakgrund med femton år som pistmaskinsförare på den alpina anläggningen i Bjursås.
Jonas Boström:
— Efter världscuptävlingarna i backhoppning i november där det var tuffa vädermässiga förhållanden var både ledare och hoppare lyriska över förutsättningarna i backen. Det gör en stolt. Och du blir ju i princip som en konstnär när du kör spår som både ska vara optimala för de som åker och hoppar och samtidigt snygga i bild.
Vad är roligast att preparera spåren eller backen?
— Alltså backen är ju speciell. Det är mycket jobb, men riktigt häftigt. Men hoppa själv, det hade jag inte vågat, skrattar Andreas Käll innan han hoppar in i pistmaskinen för att fortsätta förberedelserna inför vinterns skidfest på Lugnet.